What is art??

Känns en aning patetiskt att dra fram en så amerikansk film som Mona Lisas leende, men jag älskar verkligen filmen, inte så mycket för allt som händer där som för vad det gör med mig. Den ger mig tankebryggor in i skolvärlden, gångar i en mörk, svagt upplyst och mystiskt förvildad trädgård. Enbart med ledsyn kan jag famlande söka mig fram genom grenverket. Stigen är nästan överväxt och ljuset bryter bara fram ibland. Plötsligt undrar jag om jag är pedagog eller om jag också är en elev som famlar genom kunskapen. Frågar om jag någonsin ska komma fram till något, innan jag inser att det är vägen fram genom vegetationen som ger mig kunskapen till det jag ska jobba med. Så istället för att uppgivet slita sönder snåren böjer jag försiktigt undan det, och lär mig mer om varför...
Vi har glömt mycket av det som var bekant för lång tid sedan. Sokrates visste att vi kan genom dialog hitta oanade källor i varandra, elever och pedagoger. Den autentiska frågan har inget givet svar, vilket gör varje svar till det rätta.

"Att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv"

Søren Kirkegaard