Utvecklingssamtal och skriftlig information

Skolverkets lilla skrift om utvecklingssamtal och omdömen/betyg omfattar dels den lagtext som lärare har att följa, men även de praktiska riktlinjerna för hur det ska genomföras.
I en historisk redogörelse menar man att betyg för de första sju åren ersattes av utvecklingssamtal i samband med Lpo94. Orsaken ska ha varit att ett överdrivet fokus på betyg resulterade i en alltför ytlig kunskap. Man ville få fram en djupare kunskap och tog därför bort betygen i åk 7, såsom man tagit bort betygen de första 6 åren av grundskolan.
Jag tycker att man måste bestämma sig för vad betygen är till för. Om det är fel med betyg i åk 7, av ovanstående anledning, så borde det vara lika fel i åk 8 och 9, kanske med vt åk 9 exkluderat. Antingen använder man sig av betyg tillsammans med utvecklingssamtal och individuella mål, kanske redan i femte eller tredje klass då nationella prov påbörjas. Eller också tar man bort dom helt och lämnar allt till skriftliga bedömningar som då skulle få karaktären av betyg. med ett slutbetyg i åk 9.
Jag vill påstå att det inte är fel att införa betyg åtminstone i åk 7. Många elever byter skola, och behöver förstå att det inte är fortsättning på mellanstadiet, utan nu är skolan annorlunda och förväntningarna stiger. Jag har sett slarvighet i åk 7 som ursäktas med att man "ändå inte har betyg i sjuan". Jag anser att det är fel. Är jag alltför kontroversiell?

En annan sak som nämns i Skolverkets lilla skrift är kravet på att betyg och bedömningar ska vara rättvisa över hela landet likväl som kommunnivå eller individuell skola. Detta är något som kommuner naturligtvis måste ta fasta på och ett sätt att göra det är att köpa in kommunlicens på standardiserade bedömningsprogram. Det är ett bra sätt att få samtliga pedagoger i en kommun att fråga efter samma sak i bedömningsunderlaget. Problemet blir naturligtvis en begränsning i den individuella skolans frihet. Kanske har man på en särskild skola hittat ett eget standardiserat sätt att bedöma likvärdigt, men tvingas då att använda sig av det standardiserade. Alltså står individens frihet än en gång mot behovet av standardnivåer och kvalitetssäkringar på ett högre plan. Detta kan väcka en del aggression hos pedagoger.