Skillnaden mellan att ”jobba med data” och att veta vad man håller på med

De tre systrarna gör en promenad i det snötäckta dalalandskapet. Den yngre är den enda som har brutit sig loss från hemmiljön och flyttat till Stockholm. Hennes livsval är främmande för de två övriga och till slut blir hon irriterad över att de inte ens vet vad hon jobbar med. Mellansystern skrattar förtjust för det vet hon visst, och utbrister på bästa dalamål; ”Du jobbar med data!”.

Scenen är tagen ur filmen ”Masjävlar” och skulle kunna vara en raljant beskrivning på en skola med dåligt fungerande nyttjande av IKT, informations- och kommunikationsteknologi. Det räcker inte att ”skolan har datorer”. Det räcker inte heller med att eleverna ”kan datorer”. Nyttan av artefakten avgörs av de inblandades kompetens att tillgodogöra sig och hantera redskapen till att utveckla färdigheter i skolämnen och kunskaper för livet (Säljö. 2005). Han skriver också om att det inte är artefakten i sig själv som gör någon skillnad. ”Det är i samarbetet mellan en tänkande varelse och artefakten som handlingarna utförs; kunskaper och färdigheter bygger på samspel mellan människor och artefakter (Säljö. 2005)”.Då är inte bara datorn och Internet sådana artefakter, utan även filmkameror, mobiltelefoner, diktafoner, ljud-CD, iPods osv..
Murphy et al (2007) ledde en undersökning i Connecticut, USA där elever och lärare utrustades med bärbara datorer. I bakgrunden till undersökningen slår man fast att det inte räcker med att utrustningen finns i skolan för att garantera förbättrade kunskaper eller lärande. Pedagogerna måste vara ett steg före för att se hur verktyget bäst ska användas. I kontrast till detta kan nämnas en satsning som gjordes i New Delhis slumkvarter 1999 (Drotner. 2008). Ett antal datorer ställdes till förfogande för barn som inte hade gått i skolan och inblandningen från vuxna var minimal. Resultatet visade sig innebära att barnen intuitivt utvecklade kunskaper i hantering av datorer. Om man enbart diskuterar IT-kunskaper i allmänhet kan man från den utvärderingen se att det egentligen inte behövs några typiska skolkunskaper för att utveckla datakompetens. Men det krävs pedagogisk kompetens för att leda elever mot kunskapsmålen, och ge ett adekvat innehåll, i användningen av olika artefakter.
Drotner (2008) beskriver hur västerländska elevers vardag handlar mycket om interaktion via elektroniska media. Barn och ungdomars vardag är uppbyggd av många kontakter via chat, sms, bloggar osv. Det är naturligt för de yngre på ett mycket djupare sett än hos oss som växte upp utan dator i hemmet. Drotner menar i sitt resonemang att eftersom eleverna är så bekanta med dessa medier så finns en önskan hos dem att behålla dem för sin fritid.
”children and young people who engage in digital practices in their leisure time rarely define their activities in terms of learning, in fact quite the opposite: when they are out of school, they want to do something different from the routines found when they are at school”(Drotner.2008).

Då är det viktigt för pedagogen att ha siktet på syftet med de övningar som ska göras. Pedagogen måste också medvetandegöra eleverna om att använda alla till buds stående medel för sin kunskapsutveckling. Samtidigt ska eleven känna sig fri i valet av arbetsmetod och ges många alternativ på hur de kan använda elektroniska medier för att lösa uppgiften. Pedagogen bör alltså vara ”före i tankarna” och vara en ledsagare mot målen. Det är han eller hon som har den pedagogiska utbildningen och ska ge innehåll och inriktning. Pedagogen måste också ta ställning till om syftet är att det ska ”bli roligare i skolan” eller om verkliga kunskaper och färdigheter tränas. Tiden vid datorerna kan fresta till att ”göra annat” och tappa fokus från uppgiften. Därför bör läraren vara närvarande och gå från elev till elev vid datorerna och ge gott mentorskap. Det finns alltid något att fly till när man fastnar. I klassrummet kanske man räcker upp handen, vid datorn är det lite för lätt att ta upp tiden med annat.

För att här ge några praktiska exempel på hur IKT kan användas med pedagogens styrning utgår jag från det som idag verkar vara var elevs egendom: mobiltelefonen. Naturligtvis kan pedagogen ta ut svängarna betydligt mer än vad som tycks vara gällande idag. Eleverna själva brukar använda sina mobilkalenderar för att skriva upp läxor mycket hellre än att släpa på en reguljär kalender. Många har idag relativt avancerade mobiler och pedagoger bör uppmuntra till att använda fler funktioner på dessa. Ljudinspelning är en sådan. I samtliga språkämnen kan eleven spela in inläsningar av betydande längd, för att sedan lyssna på. Det kan röra sig om egen inläsning, för att få en uppfattning om hur man låter. Eller det kan vara någon inspelning från film eller Internet.
Användningen av elektroniska media i undervisningen bör göras så enkel som möjligt. I svenskans träning av grammatikens trista ordklasser kan man ge en klass uppgiften att två och två iscensätta ett stumt möte mellan människor. Mötet ska handla om en gemensamt bestämd ordklass, kanske ett abstrakt substantiv? Eftersom inte alla skolor kan utrusta sina elever med kameror, samt att det tar tid att ladda upp från olika enheter, så är det enklast att läraren går runt med kameran och låter varje par göra en minuts filmning. Detta visas sedan för hela klassen i sitt nyladdade och oredigerade tillstånd, och klassen ska gissa vilket ord och vilken ordklass som åsyftas. Det är alltid både upprörande och spännande att få se sin egen produktion presenteras, om än så kort. Pedagogen avdramatiserar själva filmningen och är tydlig med syftet om att träna ordklassen. På tavlan har vi sedan en uppsjö av ord som alla tillhör samma ordklass, abstrakta substantiv. Förmodligen kommer detta att minnas.
Även den tidigare nämnda språkträningen kan naturligtvis göras på dator. De flesta datorer har tillgång till mikrofon och hörlurar. Elever som tvekar att prata högt i klassen bör ges tillfälle att i ett enskilt rum prata in en text som de kan lyssna på, spela in igen osv. Språkträningen är i fokus och redskapet är av underordnad om än viktig betydelse.
Även litteratursamtal kan göras i mindre grupper. De som gärna uttrycker sig på MSN kan få chansen att i grupper om fyra personer diskutera en bok eller en film som alla tagit del av. Sedan följer ett rappt samtal i textform där var och en uttrycker vad de tyckte om i berättelsen, vad de inte tyckte om, vilka frågor som uppstod under tiden och vilka kopplingar de gör med verkligheten eller andra litterära verk. När samtalet är färdigt skrivs det ut och gruppen kan sitta och läsa tillsammans vad de har sagt, utreda oklarheter och fylla i sina egna uttalanden. Samtalet får alltså ännu en dimension. Det bästa av allt är att de sedan bör lämna in det hela till pedagogen som också får ta del av vad som har sagts.


Murphy, Diane M,. King, Frederick B. And Brown, Scott W. (2007) Laptop Initiative Impact,
Computers in the schools, 24:57 – 73.
Drotner. Kirsten. (2008) Leisure Is Hard Work: Digital Practices and Future Competencies.
University of Southern Denmark. Danish research Center on Education and
Advanced Media Materials.
Säljö, Roger. (2005) Lärande & Kulturella Redskap. Om läroprocesser och det kollektiva
Minnet. Norstedts. Falun.